Svenska: "1903 förvärvade Zorn ett loft från 1500-talet och satte upp det invid den gamla ateljén på Zorngården. Han fick nu en helt ny fond av belysningsmöjligheter, som visade sig ha förmågan att fängsla honom genom åren. En liten fyrpassformad glugg i ytterväggen och det sekundära ljuset från svalgången voro de enda ljuskällorna. Någon eldstad fanns icke, ej heller ordnade han där med takfönster. Alla tavlor i vilkas namn loftet eller loftsängen ingå ha målats där och det är med de koncentrerade ljusstrålarna från fyrpassgluggen som han får fram det dallrande ljuset i Omorgnad."

Ovanstående är ett citat från Anders Zorns levnadstecknare Gerda Boëthius och visar på flera aspekter av Zorns konstnärskap. Vi ser här hur han värnar och vurmar för sin hembygds historiska arv när han börjar etablera Gammelgården och tar till vara på historiska byggnader i sin hembygd. Och precis som under hela sitt konstnärskap handlar det för Zorn att utmana och utveckla sin teknik vilket gör att han skapar olika belysningsproblem för sig själv som han på mästerliga sätt lyckas lösa genom sin skaparkraft och talang. Det föreliggande katalognumret är inget undantag där ljuset faller på modellens sida och lyser upp hela motivet. Modellen som vi möter i katalognumret, Örjas Ida, hade Zorn för första gången porträtterat i portalverket Röd Sand (1903) där han skriver följande om sin modell: ”en ung kulla från Utmeland, Örjas Ida 17 år, mycket fyllig och vit med ett friskt bondansikte och ytterst sunda ledgångar”.

Vid ett besök i Gammelstugans ateljé kan vi än idag se den originella stubbstolen som modellen sitter på. Med dess blankslitna yta blir även ett enkelt allmogeföremål lika viktigt som reflektionskälla som Dalarös och Bosporens vatten för konstnären.